Hej ångest, lämna mig ifred

Idag har det nog varit den längsta dagen i mitt liv. Jag var i skolan redan 8:10, det är smällarna man får ta om man vill ha skjuts, så jag satte mig i biblioteket och randomsurfade tills Lisa sök upp vid tjugo i 9. Då panikskrev vi på projektarbetet. Vi är nästan klara, bara källorna kvar (som vi måste leta upp i efterhand eftersom vi inte gjort det tidigare, men schh, säg inte det till Bertil). Till lunch var det pacman-korv = fil för mig. Därefter visade schemat svenska. Inger berättade att vi ska läsa en dikt så inlevelsefullt och snyggt vi kan, så ska hon filma det och sätta ihop allas till en skiva. Jag tyckte det lät som en fantastisk idée. Tyvärr fick man inte läsa samma dikt och eftersom jag är segast på att bestämma mig och måste läsa igenom alla högt med inlevelse för att se vilken som klingar bäst i munnen fick jag dras med det som blev över. Bajs på det. I alla fall, samhällslektionen var nog segast ever. Jag försökte att lyssna, jag försökte verkligen men det går inte. Det är snarkfaktor 1000 och det kryper i benen.
Jag och Nalan diktade istället;

.

"Din mamma är din mamma,
min mamma är min mamma.
Min mamma har en mamma, det är min mormor"
.
Vi fick dock sluta tidigare. Det var skönt och jag bussade hem med Lisa. Sedan har jag spenderat åtskildiga timmar till att försöka fatta fysiken. Det är knepigt, nästan gråtknepigt och mina ögon är trötta. Min favorituppgift hittils är den med killen som står på isen och måste flytta sig på något sätt. Hur ska han göra? -JO, han ska ta grejen han har i fickan (som uppgiften inte nämner) och slänga iväg! Fysik är logiskt.