Nu såhär i efterhand känns det knappt som att vi någonsin var iväg. Visst, det märks på det något starkare brännan, rycket man får varjegång man tänker tillbaka och på halsontet och hesheten. Jag kan bannemig inte prata! Men fy fan vad det var roligt.
Dagarna gick till att ligga på stranden och bara jäsa. På kvällarna var det fest, fest och FEST! Överallt ville dom att man skulle komma in, och gratis dessutom. Stackars killarna fick betala. Det känns bra att vara svensk och tjej. Gratis drinkar och t-shirts. Haha. Hela Lloret var översvämmat av Tyskar, danskar och holländare. Vi hittade bara ett gäng med svenskar till, förutom dom vi reste med. På fyllan tyckte jag att jag var otroligt duktig på danska så jag gick och pratade danska med danskarna. Uhm, man kan ju undra hur det lät egentligen.
En av dagarna tog vi en båttur ut till en annan strand. Vattnet där var, precis som på vår strand, helt klart och man kunde se ner till botten trots att det var ca 3-4 meter ner. Hela utflykten hade varit perfekt om den inte var placerad på värsta bakisdagen. Kvällen innan hade vi fått i oss en del, jag hade lyckats låsa ut mig själv och ja, det var allmänt kaos och bara sjukt komiskt om man tänker på det såhär i efterhand.
Vi åkte in till Barcelona en dag också, men några sevärdheter blev det inte tal om. Shopping hela dagen. Jag fick lov att se triumfbågen (som de tydligen hade även där) av en ren slump för att vi gick förbi påväg till stationen. Yeah yeah, jag får väl åka tillbaka en vacker dag.
Jag hoppas att alla andra tjejer jag åkte med och de vi lärde känna där nere hade det lika härligt som jag...Lloret de mar-06, så jävla kul, Palla åka hem!!!
