Tillbaka till verkligheten som det heter. -Idag började skolan igen.

Jag är redan redo för nästa lov faktiskt. Vår fysiklärare tvingade oss att starta stenhårt med mätningar och uträkningar, dessutom skulle vi komma ihåg vad vi lärt oss innan lovet!? Ah, vi var så förvirrade allihopa. Därefter hade vi håltimma eftersom grupp A (Den lite mer omtyckta halvan av klassen från lärararnas synvinkel) skulle ha samma labb. Sofia och jag satte och i biblioteket och tänkte slipa på våra redovisningar av engelskböckerna som skulle vara utlästa till idag. Desverre blev det inte mycket av det. Jag försökte skriva blogg, men då jag skrivit färdigt blev datorn plötsligt svart. Det händer bara mig!

.

Alla tycktes veta att jag hade Grafiskdesign idag utom jag. Jag hade väl förträngt det eftersom den lektionen håller på till 17:50. Idag skulle vi skriva klart våra reklamtexter och sedan ta bilder till texten som vi ska fixa och trixa med nästa vecka. Rätt roligt ämne faktiskt. Stor skillnad från de andra jag har, vilket är skönt som omväxling.

.

Igår tog Sverige OS guld. Mamma var hysterisk under hela matchen "MEN skjut då, SKJUT!" Då jag hotade med att gå upp och titta i mitt rum så lovade hon att bli lugn men 5 minuter senare var hon uppe och skrek igen. Jag, å andra sidan, var lugn, iskall. Det var bara sista minuten som till och med blev lite för mycket för mig och paniken kom krypandes. Trots det så blev det bra, vad annars liksom. Klart Sverige tar OS-guld i ishockey!

.

Under lovet skulle man tydligen räknat ikapp om man var efter i matten. Det hade inte jag gjort. Nu är jag ca. 15 sidor efter. Det blir till att sätta musik i öronen och räkna-satan imorgon på lektionen.

.

Ciao!

Varför tycker jag att det här är så roligt?

Så var herrarnas semifinal avslutad. 7-3 till Sverige, vilket är ett mycket trevligt resultat. Vid 5-1 började jag luta mig tillbaka och känna mig lugn. Vid 3-5 kom paniken smått krypandes, men det blev ju bra till slut. Minst silver alltså även om det ska bli guld. Det ska det!

.

Min engelskbok borde vara utläst vid det här laget eftersom den ska redovisas på måndag. Vilken sida är jag på? Jo 23, framsteg med 1 sida alltså, på en vecka. Det känns så typiskt mig att skjuta upp det till sista dagen. Äh, får väl läsa lite ikväll. Svenskboken "Pojken i eken" av Fredrik Ekelund (som Thomas visade sig känna) är iallafall utläst. Ganska bra även om jag störde mig på de partierna (läs dialogerna) som var skrivna på skånska. Det kändes...fel. Även om boken utspelade sig i Malmö och det antagligen ska göra att den blir med verklighetstrogen så tyckte jag mest att det förstörde. Efter halva boken släppte det och jag tänkte inte på skånskan längre. Ungefär som den talande dialekten. Till en början, då jag först flyttade till Malmö var skånska dialekten helt obegriplig för mig, jag kunde knappt förstå mina småbröders kusiner. Nu lägger jag ingen större märkelse vid skånskan, utom då jag varit uppe i Stockolm eller sett på tv med en annan dialekt. Dessutom har jag lyckats få Lisa att ta efter lite andra uttryck.

.

/J

4-1 till Kanada. Okej, dom var så mycket bättre men det spelar ingen roll. Sveriges mål var häftigast!

Mammas humor är helt olik min. Hon klarar inte av de filmerna jag älskar.

• Dum & Dummare

En film som bara blir bättre och bättre för varjegång man ser den. (Jim Carrey & Jeff Daniels)

State Trooper: Pullover!
Harry: No, it's a cardigan but thanks for noticing.
Lloyd: Yeah, killer boots man!

• What about Bob

Bill Murray gillar jag väldigt mycket. Inte lika mycket som Carrey men han är nummer 2.

Siggy: I mean, my dad just dropped me in the water. He let me go with no warning. I mean, I nearly drowned. My whole life passed before my eyes.
Bob Wiley: You're lucky you're only 12.
Siggy: It was still grim.

Nu måste jag se på hockeyn står tydligen redan 1-0 till Sverige. Woh!

CIAO!

VARFÖR HÄNDER DET HÄR MIG?!

FEMMAN HAR DÖTT OCH OC HAR BÖRJAT!

Imorgon har vi kemiprov, jag har nog tryckt in allt nu. 1 h's intensiv-intryckande är effektivt. Det där om att man inte kan lära sig någonting kvällen innan är ren bullshit. (om man får uttrycka sig så.) Sen kan jag hålla med om att det kanske inte blir någon bestående kunskap men det är trots allt bara under provet man måste kunna det utantill. I verkliga livet har man faktiskt tillåtelse att slå upp saker eller fråga folk om hjälp. Men det var iallafall tur att det inte var så ofantligt mycket.

.

Idag var det OS som gällde. Det märktes i skolan. Hela grabbraden skrek "JAAAAA!" rakt ut på fysiken och fick halva klassen att hoppa högt av rädsla. Thomas sa; "Ja, ni är då inte odiskreta direkt." Dessutom visades det på alla tv-appatater runt om i skolan. Utanför aulan friserade jag och Lisa, Fredriks hår och kikade på hockeyn.

.

Jag kan tycka att curling känns onödigt, jag ser inget som helst nöje i att titta på det faktiskt. Igår (eller om det var i förrgår?) Kom jag ner när mamma satt och kollade på nyheterna;

"Åh, Jenny. Titta nu här på curlingen, det var så spännande!"

Spännande, Vafan? Dom slänger en sten-grej och sopar som fan.

Dopingtestas curlingspelare ens? Varför skulle dom dopa sig. För att få bättre sopmuskler möjligtvis.

Äh, vi släpper curlingen.

.

Ikväll är det OC.

Det är något speciellt med OC som gör att jag sitter som klistrad framför tvn och kan inte koncentrera mig på någonting annat. Även om serien ibland kan spåra ur någonting så fruktansvärt så måste man ändå se nästa avsnitt. Ett stort plus i kanten är ju såklart att Seth är med!

.

Tyvärr måste jag göra alla som hade hoppats på en "favorit-i-repris" på gympan idag besvikna genom att säga att Lisa och jag bangade sången. Lisa kände sig lite krasslig i halsen och jag kände inte för att sjunga solo.

.

Nu ska jag återgå till att rita upp "det organiska stamträdet".

/J

Jahapp, så var det igång. Idag såg vi årets första spindel. De kommer tydligen tidigt iår. Jag har faktiskt ingen aning om varför jag är så fruktansvärt rädd för spindlar men de är ju bara så otroligt äckliga.

Dagens;
"Jag ska inte sitta vid datorn på en och en halv vecka."
*lång tystnad*
"Du är fan dum i huvudet."

"Vi vinner ingen tid

Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört

Jag är hos dig igen

Som du kanske redan hört"

Lisa har en tendens att slinka ner med handen på mitt lår. Lite småobehagligt!

Kalle och Hobbe är fantastiska!

"..och då låg jag på en kudde BARA!"

"Men alltså hur menar du då? Låg du bara på en kudde?"

"Ja...!"

"Då måste antingen kudden varit jävligt stor eller du jävligt liten"

Okej, jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Kan väl hoppa in rakt på sak. Lisa och jag befann oss i omklädningsrummet efter gympan. Sofia var också kvar. Lisa säger "Jenny, det var längesen vi hade allsång." Så vi kör på. Lejonkungen here we go;

Lisa kör basen med "awemmawe" och jag kör "mitt i djungeln den stora djungeln där sover lejonen...." Samtidigt har Malins klass samling nere i gympasalen och eftersom ventilationen går ut där hörs allting perfekt. Det är TYVÄRR ingenting vi tänker på. Det kan tilläggas att Lisa står och sjunger nästan ner i ventilationen. Jag klämmer i lite extra på "AHHHWIIIIIE AHHWIAWIAWEMMAWEEEEE!!!" Därefter frågar vi Sofia om hon vill höra Lisas och min Duett från Moulin Rouge. Självklart ville Sofia det, liksom vem vill inte det?

Så Lisa och jag börjar försiktigt..."All you need is love" "A girl has got to eat" "All you need is love" "Or she'll end up on the street" "All you need is LOOOOOVE!" "Love is just a game..."

Lisa sjunger med den mörkaste rösten hon kan och jag med den ljusaste. Det lät faktiskt precis som i filmen. (Typ)

Såklart blev volymen högre och högre. Lisa greppar dessutom dörrstoppet och använder som mikrofon. När Lisa når en av de högsta tonerna ('CAUSE HERE I GO, OOOOOOOO GOOOOOOOOOOOO!!!!" hör man Orvar, som har upprop med Malins klass, därnerifrån:

"JEEENNY, TYYYYST!!!!!"

Jag svarar försiktigt:

"Det var Lisa."

.

Efter att ha pratat med Malin i matsalen senare berättade hon att hela klass N2C hade hört vår sång och att Orvar hade sagt:

"Det är Jenny, den sångfågeln..."

Sen hade Orvar mitt i "AWEMMAWEPP:andet" Tydligen ropat åt oss att vara tysta men det hade vi ju inte hört(?) utan kört vidare...

Det bästa måste ändå vara pausen mellan de båda låtarna, den varade i säkert 3 minuter, då måste Orvar ha trott att vi äntligen slutat. Men tji fick han. Vi laddade om för ett ännu starkare nummer! Synd bara att vi inte nådde den bästa delen i den sista låten. Får ta det nästa vecka!