And it makes you feel alright

Jenny säger:
ey mannen
LisaKarinAxelsson säger:
I am using a web messenger. Also on your mobile phone: http://www.ebuddy.com/mobile.php
LisaKarinAxelsson säger:
EEEY KVINNAN!
Jenny säger:
WADDAP?!
LisaKarinAxelsson säger:
YOOO DET ÄR BRA!!
LisaKarinAxelsson säger:
sjääl?
Jenny säger:
JAAAAAAAH
Jenny säger:
det är fett
LisaKarinAxelsson säger:
FAN VAD NIIICE MANNEN!
Jenny säger:
JAG VET KVINNAN
Jenny säger:
!
LisaKarinAxelsson säger:
Jag funderar på att måla ett stor papp-figur, och ta med till Tina, och lossas att jag går med dig


Jag kommer att sakna min Lisa.

I'm walking 'til the break of dawn

Nu börjar skolbarnen i skolan igen. Jag drar skämtet "men vänta, när var det jag skulle börja igen....nej just det jag BÖRJAR JU INTE IGEN!!!" Det är inte så roligt igentligen men jag skrattar och har dragit det 7 gånger. 4 för Bethina och 3 för Ragna. Det är lite blandade känslor att inte börja skolan igen. Först och främst är det otroligt skönt men samtidigt saknar jag att ha någonstans att gå varje dag. Där man glider runt bland kompisar och gör minsta möjliga för att få ett så bra resultat som möjligt. Nej nu ska jag vara ledig i 2,5 veckor till. Jag ska hem och barnvakta. Säga "på återseende" till Lisa, Sara och Malin samt smita iväg till Turkiet en vecka. Innan dom åker, då slipper jag böla. Sen vill jag tillbaka hit, det vill jag men jobbet vill ha mig på heltid, tror jag och jag har inget jobb här. Jag kommer ge efter för bekvämligheten, jag vet det. Kan inte någon random snubbe på stan erbjuda mitt ett jobb idag, snälla?

Jag stör mig på post it's-lappar som inte är gula. Pappa har multi colour på sina och jag var tvungen att skriva ner flygtider på en laxfärgad (eller korall om det är att föredra), jag var tvungen att skiva ner kontonummer på en orange och jag har kladdat vi telefonen på en grön. Post it's uppfanns gula och borde förbi gula. GULA POST IT'S TILL FOLKET!

These streets have too many names for me

Ett tag där hatade både min lever och hjärna mig. Helgen har varit oplanerad men riktigt rolig. I fredags jagade jag och Linda Bethina och hennes gäng. Meningen var att vi skulle ansluta men dem drog vidare helatiden. Linda och jag började i alla fall på Villan, det kändes B. Där träffade vi några av Lindas vänner. Sedan drog vi vidare där vi trodde att BT & co skulle befinna sig, men icke. Vi gick in på ett annat ställe och satt ett tag. Därefter ringde Sebbe och Bethina. Båda befann sig på samma ställe. Vi tog tunnelbanan dit. Trevligt trevligt. "Ta en tuggis, nej inte så en bitis, jaaa det är gottis!"

Jag sov ytterst lite den natten eftersom pappis skulle till Linköping, så trevlig som jag är gick jag upp när han skulle dra så jag kunde säga hej.

På lördag-dag var det slappt. Jag och Linda drog och käkade sedan promenerade vi lite. På kvällen var det dock dags igen. Vi lagade mat och fick igång brandvarnaren. London here we come liksom! Därefter gick vi och mötte Joel och Henrik på Emils, vi gick till PG och satt där ett tag. Sen var vi festsugna. Fanns det någon fest? -Nej. Vi gick hem till mig och lekte lite istället. Sen gick vi ner och åt mat, klockan 6. Det borde räknas som frukost?

Igår var det segt. Jag sov till 11 sen ringde telefonen och väckte mig. Jag gick så smårning om till Linda Blanco där Bethina också var. Sedan åkte vi till Bethina, åt, BT övningskörde. Jag dog, och när det blev lite senare tittade vi på sound of music. BT hade inte sett den, jag tvingade henne. Philip tyckte att den var asbra, 10 av 10. Han är söt.

These autumn leaves are yours tonight

Frågan jag har ställt mig själv sen i förrgårs är; "hur kan man vara så otroligt bra och snygg på samma gång?", fashinerande rent av. Paolo Nutini heter grabben till vänster, 20 år gammal och min nya gud. När han sjunger Last request med sin raspiga röst och skotska dialekt kan jag inte annat än smälta. Check it out folks!

Snark - ack nej!

Den enda gången jag verkligen känner att "Fan jag borde nog skriva ett blogginlägg" är när klockan är mycket, jag är trött och egentligen borde ligga och sova. Resultatet av kakan är väl att inlägget blir sisådär, jag stavar på danska och allt är en osammanhängande smörja av ord.

I alla fall, jag skriver. Var nöjda.

Sen i torsdags har Linda hälsat på nere i landet där alla talar med gröt i halsen. Det har varit otroligt trevligt. Vi har spelat otroliga mängder Guitar Hero, festat, solat/badat och bara myst.

Dessutom klämde vi in ett biobesök. Vi såg nya Simpsons filmen. Riktigt trevlig, den var som ett förlängt simsonsavsnitt och hade sina höjdpunkter, verkligen.

Familjen har befunnit sig i London och kom hem idag - Linda och jag åkte till Stockholm ca 3 timmar efter att de hade kommit innanför dörren. Lite sorligt för dem men ack vad jag har längtat efter Stockholm.

Kattägare har jag blivit också. Eller, jag vet inte om man kan säga så. Jag har en liten svart kattunge boende i framhjulet på bilen. Varje gång man startar motorn kommer den utflygande och kutar iväg. Verkligen ursöt! Idag vågade den sig runt i trädgården men den är otroligt skygg. Dock har den redan blivit döpt; Hjulle. Hyfsat fyndigt om jag får säga det!

Absolutely Zero

Snorkorv vräkte jag ur mig när jag skulle kolla reparationsstatusen för min, numera, defekta mobil. Jag lämnade in den i lördags och hade väl räknat med att som inte skulle få iväg den förrän igår. När jag loggade in precis för att kika hur långt den hade kommit såg att min telefon skickats vidare på reparation till ANOVO. Samma företag som vi använder oss av på jobbet för de danska kunderna!!! Jag vet precis hur lång tid det kommer att ta. Mitt fall kommer vara ett av de extrema alltså: minst 4 veckor. Dessutom är risken överväldigande stor att den försvinner på vägen dit, där, eller på vägen tillbaka. Jag har blivit yrkesskadad, jag är nervös.

Egentligen är det sjukt att jag älskar min telefon så högt. Jag grät nästan när jag tappade min gamla men att återgå till den är som att ge bort sin kniv för en träklubba.

Nu har jag tre dagars arbete kvar sen får jag semester. Linda kommer hit på lördag och på tisdag åker vi upp till Stockholm tillsammans.

Med venlig hilsen

Jenny L

You know I'll try

Det är ju pinsamt hur sällan jag uppdaterar, min blogg förtjänar inte att kallas blogg.

Hur som helst. En vecka kvar på jobbet sen tar jag semester. Den är välförtjänt och ska bli övernajs! Synd för jobbet att det är mail-inflation just nu och att min kollega blir själv i danska kundtjänst.

Troligtvis kommer Linda ner och spenderar en helg dans ma maison. Därefter åker vi tillsammans upp till huvudstaden. Sen är planerna oklara, fick lite nytt krut i brasan idag när Ragna sms'ade oväntade nyheter, men det är nedräkning till årsskiftet. Då smäller det!

Idag fick jag ett mail från en kändis. Jo, jag lovar, en riktig dansk kändis. Han hade varit DJ sedan 1989 och spelade helst '50-'80-talsmusik. Dock hade han trappat ner på senare år, men detta hejdade inte honom från att ge oss tips på hur musikavdelningen ska skötas.

Dessutom skrev en kund och klagade på att hans filmer var defekta, synd bara att han hade beställt pc-spel och fösökte proppa dem i tv:n.

Cheers!