onsdag, november 28, 2007

It's all gonna end and it might as well be my fault

Idag när jag skulle hem från en riktigt bra dag på jobbet snöade det enorma flingor. Det var mysigt som tusan. Någonting jag inte riktigt hajat med tågen än är varför folk inte hoppar in till den innersta stolen när man vill sätta sig, utan man måste själv kravla sig förbi och halvt snubbla in för att smidigt vända sig och knöka ner sig, antligen vid fönstret eller ännu värre, mellan två människor. Hur som helst, jag börjar haja men jag hoppar ändå själv in - Malmö style. Orka har någon annan halvt liggandes i knät.

1 kommentar:

Anonym sa...

Man vill inte sitta längst in! För då är man liksom längst in ifall något skulle hända, eller ifall man ska gå ut på sin station så man måste trängas. Det är helt enkelt bäst att sitta på den yttersta platsen! <3

Nu åker jag. Hej då! Vi syns nån dag! Någon gång. Kanske. Puss. *försvinner med vinden*