in...

"And I will try, to fix you"

Trots få lektioner var veckan lång och jag vet inte om jag borde vara glad eller stressad över att det har blivit helg. Våra kära naturlärare var bortresta med Science treorna hela veckan. Det har inneburit massor av inställda lektioner, vilket i ochförsig var skönt, men samtidigt gav det en ofantlig mängd läxor som man måste ta igen hemma. Jag har verkligen taskig motivation till hemmarbete. Man borde placera mig vid en data- och TV-fri zoon när jag ska få någonting gjort. En öde-ö eller någonting sådant. Men samtidigt kanske inte det skulle vara effektivt det heller. Jag skulle antagligen hellre bygga sandslott än läsa biologi.

Imorgon är det lördag vilket, för mig, innebär pianolektion. Lisa ville att jag skulle gå i stan med henne men det går ju uppenbarligen inte eftersom jag spelar klockan 14:00.
På kvällen blir det antagligen bio. Fråga mig inte vad vi ska se, för det vet vi inte. :)

Jag har börjar få blandade tankar om hösten. Jag längtar efter den friska, isande luften som verkligen renar lungorna. Jag längtar efter kallt och att solen lyser genom lövverk färgade av gula, röda och bruna löv. Trädet nerför gatan är otroligt på hösten. Varje gång jag cyklade förbi då jag var påväg till skolan förra hösten tänkte jag att "imorgon måste jag ta en bild" Men det blev aldrig av. Kanske i år?
Jag verkar dock helt ha förträngt regnet och rusket som alltid medföljer en höst. Tvingas ta bussen till skolan. Gå med paraply till busshållplatsen 15 minuter bort. Det är alltid som Sara beskrev; man ser bussen stanna på hållplatsen, satsar, och misslyckas då den kör iväg.
Det är bland det värsta som kan hända. Man vet ju att busschauffören sett att man satsat. Folket på bussen sneglar också, givetvis, de kan väl knappast undgå dåren som kutar viftande med paraplyt (som nu var helt onödigt eftersom det knappast täcker huvudet när man kutar med det spretandes åt alla håll). 1000-tals tankar hinner susa genom hjärnan medans man springer; "Har han sett mig?", "Varför måste det alltid hända mig?" och självklart "Kommer jag att hinna?" Men sen står man där på hållplatsen. Kommer antaligen försent till skolan och har bruna fläckar längst byxbenen eftersom man var dum nog att springa och tro att man skulle hinna med bussen.
Alternativet är att cykla och då komma dyngsur till skolan och se ut att ha tagit sig ett morgondopp - med kläderna på. Det är självklart också en höjdare.
Ahh, det är någonting speciellt med hösten.

...and out!