Imorse gick Snuffsen upp med mig. Det var mysigt att få sällskap för en gångs skull. Normalt sover han när jag går till jobbet. Han jobbar kvällsskift och jobbar ca. halv 2 till 23. Det är mördarpass och jag ger honom credd för det, men det säger jag allt för sällan. Istället klagar jag på min egen skit. Idag skulle jag jobba sista timmen själv, kvart i 7 till kvart i 8. Klockan tio över 7 krashar min dator. Inte nog med att jag ska felsöka kundernas datorer, jag var tvungen att fixa min egen. Som tur var hade en kollega inte gått än så jag använde hennes. Kön hade vuxit medan jag höll på att fixa, men snabb och listig som jag är nollade jag kön in no time och gick hem precis i tid.
På tunnelbanan hem var det rätt tomt. Vid hötorget steg det dock på en tant som prompt skulle sitta bredvid mig. Trots att det fanns 1000 andra platser lediga. Jag tror hon jävlades för att jag hade en väska på sätet. Förövrigt tänkte hon mosa den och var bra nära, jag hann precis dra undan den innan hennes oversized, fladdriga skinkor satte sig på den.
Nu är jag hemma hos pappa och håller på och smygläser "Mias hemlighet". Egentligen har jag redan läst den men det var för 2 år sedan. Joel kommer förövrigt att mörda mig för det, vi har läst de andra två tillsammans. Jag har fått reda på att han smygläser min blogg så det är lite riskabelt att skriva sådana saker här nuförtiden.
På fredag ska vi bowla. Jag äger så jag är inte speciellt orolig. Om jag inte vinner så hittar jag någon bra bortförklaring. That's how we do it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar