Samtidigt som det är jättejobbigt så känns det skönt att jag var här och fick gå igenom det med alla andra. I förrgår var det bara tårar, heladagen var det bara tårar och kramar. Nisses förälldrar var hur gulliga som helst. Minnesstunden var så otroligt vacker. Massvis med folk.

Igår träffade jag Linda, det var skönt att få tänka på annat också. Vi åkte in till stan och fikade. Klockan 7 var det minnesstund igen. Vi fick skriva en sista hälsning till Alex. Sedan gick jag till soltunneln och lade en blomma samt en ängel och tände ett ljus. Efter 4 h i kylan kom jag hem.

Ikväll åker jag hem till malmö. Samtidigt som det känns skönt att få åka bort från det så känner jag att jag hade velat stanna kvar och få bearbeta allt med folket här som går igenom samma sak.

Perioden som kommer nu kommer att bli hård. Jag vet inte hur jag ska agera, hur folk kommer att betesig och vad jag ska säga.

Nu ska jag strax ner och möta Ragna.

/J