Om ca 1 och en halv timma är det exakt en vecka sedan Alex dog.
Det är dagarna man inte är sysselsatt som man har tid att tänka efter. Kvällarna och mornarna liksom förlängs och allting blir ett ända tänkande. Ändå kommer jag inte fram till någonting.
Det har gått en vecka...det känns som en månad, eller ett år. Det här lovet har varit så otroligt långt. Längre än sommarlovet. Jag vet inte vad jag känner. Blandning av sorg, förtvivlan och alltmänt kaos. 30-10-05 är ett datum jag tror att alla i vår umgängeskrets kommer att minnas resten av våra liv. Kvällen som började så bra slutade i kaos. Alex, vi tänker på dig varje dag.

Lovet har somsagt gått sakta och även om det inte fick någon bra start har jag försökt göra det bästa jag kan för att få det att bli bättre. Lisa har offrat sig mycket ;) Tack. En dag cyklade vi till Falafel-mannen och handlade lunch. Han var sparsam med starka-såsen och vi var båda lite skeptiska till hur svag den egentligen skulle bli. Det slutade med att Lisa sprutade eld och jag sprutade saft.

Igår fyllde tvillingarna-Axelsson år. Jag var på födelsedagsmiddag. Mycket trevligt :)

Jaa, och dvärgen...Dvägen ska vara utläst till efter lovet. Det ligger inte något vidare bra till må jag säga! Dvärgen är ju för fan bara sur hela tiden. Han ligger på mitt skrivbord och så fort man ska läsa i honom så dampar han totalt och är supernegativ ;)

Godnatt gott folk.