Idag ringde det en tant. Jag kunde redan i början av samtalet känna att hon hatade mig, däför var min attityd tillbaka ganska sparsamt trevlig. Hon hade problem med att synkronisera sin ipod med itunes. Någonting som normalt inte är speciellt svårt. Jag försökte pedagogiskt att instruera henne var hon skulle trycka men eftersom hon började trycka lite som hon kände för helatiden så var det sjukt svårt att få henne till rätt ställe. När hon efter en timme började skylla på mig och prata om sina 7 fönster som var öppna kände jag att vi inte kom någonstans. Jag sa att hon fick ta sin ipod ner till en serviceverkstad och så fick dom visa hur man skulle göra eller så fick hon ringa tillbaka igen och prata med någon annan. Då säger tanten; "är det någonting fel på min ipod?". Dum som jag är vräker jag ur mig; "nej det tror jag verkligen inte". Då säger tanten: "Är det någonting fel på mitt huvud då?". Ungefär där kände jag att hon hade ett stort fel och ville säga "det har jag desvärre inte kunskapen för att avgöra, du kan ju höra med en psykolog" men istället ber jag henne ringa tillbaka och prata med någon annan. En PSM-tant som svär och skyller på mig tänker jag minsann inte låta förstöra min statistik.
Förövrigt har vi fått våra t-shirts. Dom är töntiga och det står "Eligible for support" på framsidan. På baksidan står det "iLog 4 - Designed by AppleCare for Support Agents Worldwide." Jag känner mig hedrad när jag går i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar