Det är inte så lätt nu. Jag växar mellan panik och en känsla av lugn. Att det äntligen blir ett slutgiltigt besked, att slippa oroa mig hela tiden för att göra fel. Jag önskar att det vore som förut. Oerhört mycket, men det är det inte, och det kommer inte att bli det heller. Jag vet inte vad jag ska säga, det finns inte så mycket att säga från min sida, bara ett tyst accepterande, this is it.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar