Hello new shoes, bye bye blues

I tisdags när det var snack om jordens undergång diskuterade jag och BT låtar man skulle ha på sin begravning. Inte för att någon skulle kunna ha en begravning när jorden gått under, det finns ju ingenting att begravas i. I alla fall, vi kom fram till att det hade varit rätt otippat med "highway to hell". BT skulle ha Mariah Carey - One sweet day och jag hade ingen som jag ville ha, jag menar, FAN. Tänk om jag skulle dött där och då, på plats. Det hade inte funnits någon låt att spela på min begravning! Mamma hade fått välja och det hade troligtvis blivit någon klassiker som spelas på alla begravningar. En sorglig låt om kärlek och död.

MEN, mina vänner, idag påväg hem kom jag på det! Paolo Nutini spelades medan jag la harpan på min ipod och då slog det mig, jag ska ha Still crazy på min begravning.

Annars knallar det på, jag jobbar och hatar mänskligheten. Speciellt den del som ringer till Apple och är allmänt otrevliga. Joel har gått och skadat knäet så han hoppar på kryckor. Jag tycker synd om honom och triggar honom till balanslekar på fyllan.

Imorgon är det fredag och jag har en tom kalender, egentligen har jag ingen kalender alls men hade jag haft det hade den varit tom för jag har inga planer för kvällen.

På lördag är det shopping på stan med Linda och sen på kvällen är det eventuellt tal om utgång. I det här läget skulle jag kunna använda en kalender men eftersom det bara gäller en dag tror jag att det går att hålla koll på det i huvudet. Jag ska försöka uppdatera er lite oftare, men som vanligt kan jag inte lova någonting.

Er (inte så) tillgivna Jenny