Så var herrarnas semifinal avslutad. 7-3 till Sverige, vilket är ett mycket trevligt resultat. Vid 5-1 började jag luta mig tillbaka och känna mig lugn. Vid 3-5 kom paniken smått krypandes, men det blev ju bra till slut. Minst silver alltså även om det ska bli guld. Det ska det!

.

Min engelskbok borde vara utläst vid det här laget eftersom den ska redovisas på måndag. Vilken sida är jag på? Jo 23, framsteg med 1 sida alltså, på en vecka. Det känns så typiskt mig att skjuta upp det till sista dagen. Äh, får väl läsa lite ikväll. Svenskboken "Pojken i eken" av Fredrik Ekelund (som Thomas visade sig känna) är iallafall utläst. Ganska bra även om jag störde mig på de partierna (läs dialogerna) som var skrivna på skånska. Det kändes...fel. Även om boken utspelade sig i Malmö och det antagligen ska göra att den blir med verklighetstrogen så tyckte jag mest att det förstörde. Efter halva boken släppte det och jag tänkte inte på skånskan längre. Ungefär som den talande dialekten. Till en början, då jag först flyttade till Malmö var skånska dialekten helt obegriplig för mig, jag kunde knappt förstå mina småbröders kusiner. Nu lägger jag ingen större märkelse vid skånskan, utom då jag varit uppe i Stockolm eller sett på tv med en annan dialekt. Dessutom har jag lyckats få Lisa att ta efter lite andra uttryck.

.

/J