Hur tänker man när man, utan att bestämt innan eller ringt, knackar på halv 5 hos en annan människa som medvetet gått och lagt sig tidigt och ifrånsagt sig allt vad fest heter en viss dag, då personen ska upp tidigt och jobba på morgonen?

Åh, jag tittar på "pay it forward". Jag vet att jag kommer gråta snart.

"I dont miss him, I miss who I thought he was"